Mitt sagoslott...

Tjingeling!

Nej jag gick inte vilse i Värmland, även om man skulle kunna tro det. Det var ett bra tag sen jag hörde av mig här nu. Hoppas ni inte glömt bort mig. :-)

Som ni kanske förstått så är mitt älskade sagoslott, som jag brukar kalla det lilla torpet i djupa skogen, ett dödsbo. Första veckan som vi var däruppe gick åt till att gråta kan man väl säga. Jag städade och plockade bort en massa saker och tog istället fram saker från min barndom. Sånt väcker känslor... Jag är ensam kvar nu. Alla de mina har gått ur tiden och jag är enda arvingen till den gamla släktgården som funnits i släkten från 1600-talet (tror jag). Ännu kan jag inte betrakta mitt barndomshem som mitt. Pappa gifte sig på gammeldar och resten av historien lämnar jag därhän... Suck...jaja...alla har vi våra olika saker att bita i...

Men jag vill visa några av bilderna jag tog däruppe:

Låååångt däruppe ligger det lilla sagotorpet. Totte älskar att vara där. Postlådan ligger ca 800 meter från huset och man får kuta upp och ner i denna backe för att ta sig dit och hem. Hajja vilken schysst bikinihäck man kommer få... ;-)


Här är lillstugan, eller "lillstôga" på värmländska. Farmor kallade den kort och gott för "boa". Det är två dörrar och den högra leder in till ett inrett rum med vedspis. Den andra gamla härliga dörren leder in till ett rum med en trapp till en övervåning. Alla byggnader är tyvärr riktigt risiga just nu, men tänk att få renovera och inreda detta lilla gulliga hus...



Vet inte vilket år jag åkte skidor sist. I uthusen fanns flera gamla härliga skidor med gammaldags bindningar. Passade utmärkt eftersom vi inte hade skidpjäxor med oss! :-)



En morgon kom jag ur duschen, inlindad i ett badlakan. Tittade ut genom köksfönstret på den yrande snön. Döm om min förvåning när det helt plötsligt dyker upp ett HÄSTHUVUD!!! Gammal inbiten hästtjej som jag är blev jag naturligtvis eld och lågor och hojtade KOM HIT Å KOLLA!!! KOM HIT Å KOLLA!!! EN HÄÄÄÄÄST!!! ...och började vinka och vifta för glatta livet och var påväg att rusa ut genom dörren...tills jag insåg att jag inte hade en tråd på kroppen - mer än badlakanet då (tackochlov!). Rusade in och slängde på mig några paltor och ut till hästen och kusken för en pratstund. GUUUUUU va mysigt med häst och släde alldeles utanför fönstret!!! Jag stod redo med kameran när de vände och kom tillbaka...



Världens mysigaste lilla veranda med världens mysigaste små soffor. Sofforna är ljuvligt slitna, men behöver omvårdnad för att inte falla ihop en vacker dag. Verandan är också sliten och behöver målas precis som resten av huset. Byggnader ska vara välskötta, men sen får gärna möblerna vara slitna tycker jag. I "Franske fornemmelser" står beskrivet hur man tar hand om gamla slitna möbler så att de behåller sitt slitna utseende, men inte förstörs. Här kommer ligga kuddar och goa plädar att linda in sig i om sommarkvällarna när man sitter med en bok och ett glas vitt. Några ljuslyktor, blomkrukor och fågelkvitter. Ser ni det också framför er...?



Huset från en annan vinkel. Den lilla utbyggnaden består av hall och badrum. Det lilla fönstret bredvid är ett av köksfönstren. Man ska inte göra för stora omändringar på såhär gamla hus tycker jag, men jag drömmer om att fortsätta utbyggnaden och göra ett inglasat uterum/växthus. Den befintliga utbyggnaden är ju knappast 1600-tal. Pappa påbörjade en renovering av huset innan han blev sjuk. Det blev långt ifrån färdigt, men han hann byta ut samtliga fönster på nedervåningen. De gamla fönstren finns kvar och av dessa skulle det väl bli ett fint växthus? Det lilla köksfönstret får då bytas ut mot en glasdörr så man kan gå rakt ut och hämta sig tomater och örter. Självklart skulle växthuset också ha en dörr ut mot gården, så att man kan hämta potatis här i sluttningen...



Här är det köksfönster där jag skulle vilja sätta glasdörrar ut till växthuset. Som ni ser så blev fönsterkarmarna aldrig målade. Det blåa kaklet passar väl inte riktigt in i ett gammalt torp kan jag tycka. Men man har olika tycke och smak... Jag älskar den gamla hushållsvågen, krukan och de gamla burkarna. Hittade kaffekannan och brygg-grunkan i porslin längst in i ett skåp. Den lilla vita koppen har ett fint mönster som tyvärr inte syns på bilden.



När jag var liten hade jag ett stort skåp inne i "Boa" fylld med diverse gamla hushållspryttlar. Det var grytor, kaffepannor, tallrikar, bestick, kaffekoppar...ja ALLT! Allt utom plastleksaker! Rena drömmen för en liten tjej! Jag dukade hela gräsmattan full och hade kafferep för dockor och alla andra som ville (och kanske inte ville, men råkade befinna sig i närheten). Här är ett par av mina "leksaker" - ett hemmagjort degtråg och träslev. Rejäla doningar. Det satte jag fram mitt på köksbordet.



Självklart finns en vedspis i köket. Den har det alltid eldats flitigt i, både för matlagning och som viktig värmekälla. En morgon fann jag kissen liggandes på spisen. Förmodligen njöt han av gårdagens eftervärme.



Om ni är intresserade av att se fler bilder, så är ni välkomna tillbaka!

Hoppas ni njutit ordentligt av påskhelgen. Jisses vilket fantastiskt väder det varit här nere i Göteborg. Tyvärr blev först sambon krasslig och sedan jag. Det har alltså varit en riktigt lugn helg här. Lugn och kravlös - skönt!

Må gott!
Kram Anette