fredag 26 juni 2009

The way you make me feel



Min stora ungdomsidol och -kärlek som sjungit smäktande ballader rakt in i mina öron och fått mig att rocka loss som en skållad råtta på dansgolven, har gått ur tiden.
Ojojoj vilka minnen...

Billy Jean - fanns på en av mina första skivor och jag satt med hörlurarna och njööööööt av varje "AAOOO". Sedan till folkparken och svänga för fullt på de nyrakade.

Dirty Diana - jag hade uppsatt hår och dansade med en vacker yngling från Södertälje. Han log och jag drunknade i hans ögon. Med en grace som bara en tonåring kan uppbåda lossade jag på hårspännet och skakade ut mina lockar (hade säkert permanentat på den tiden) och log tillbaka. Jag var världens lyckligaste! ...ända tills en från ingenstans uppdykande flickvän gav mig en mördande blick och drog iväg med honom... Aj då...

Thriller - hade gett vad som helst för att få byta plats med bruden som var med i den där videon! Jacko som vampyr - so what? Inga problem! Tonårskärlekens rosaskimrande glasögon censurerar samtliga huggtänder.

Men vad hände sen egentligen??? Från den lilla söta pojken med den stora talangen till alla de mer eller mindre fantastiska rykten som ständigt cirkulerade. Säga vad man vill, tro vad man vill...han kommer alltid vara en av musikvärldens starkast lysande stjärnor. Och mitt hjärta kommer alltid bulta ett extra slag varje gång jag hör låtarna från förr.

Min dotter har även hon blivit ett stort fan av honom - till mammas stora glädje förstås. Samma musiksmak är mycket praktiskt när man inte har oceaner av kvadratmetrar att fly undan på. När jag kom hem från morgonpromenaden med vovven, hade hon tänt ett ljus och satt upp en bild av den unga herr Jackson. Gulligt värre! Och den tonårsnostalgiska modern var inte sen att haka på, så arrangemanget utökades med en nyklippt ros från trädgården, samt ett litet kors runt ljuset. Till tonerna av Blame it on the boogie.


4 kommentarer:

2BarnsMamman sa...

Fina minnen av en stor artist...

Tack för titten hos mig och välkommen tillbaka!

Ha det fint! Kram

Lallis - liv och leverne sa...

Så fina minnen. Ja, han var min idol också sedan barnsben. Stor kram Lallis

Fröken Fräken sa...

Jag fullkomligt dyrkade MJ när jag var i tonåren. Väggarna täckta med hans planscher och jag tror att jag hade varenda skiva som han gett ut. Låtarna kunde man ju utantill, och danserna försökte man lära sig...
Men jag tror nog att han var en person med alldeles för stark fantasi och kreativitet för att vanliga skulle förstå sig på honom. När han valde att ta andra vägar blev han missförstådd. Jag hoppas att sanningen ska komma fram nu och att den ska göra honom fri...

Unknown sa...

Ville bara kika in och ge en sommarkram! /Petra