Sagoslottet del 2

Hejsan alla ni goa!

Tusen tack för de fina kommentarerna ni lämnat. Många skulle säkert se det lilla torpet som ett ruckel, för det är verkligen i stort behov av en massa omsorg, men eftersom jag tillbringat min barndoms somrar och lov där så klappar ju hjärtat extra hos mig.


Här kommer en bild från "kammar'n". Förr var det en del av köket, men så byggdes en vägg så det blev ett eget litet rum. Det var mitt rum när jag var liten. Den vackra kvinnan på bilden är en släktning på farfars sida. Tyvärr kommer jag inte ihåg vem hon var eller vad hon hette, men det ska jag forska vidare i. Hittade fotot i lillstugan och hängde upp det här. Nedanför står familjevaggan där många små bebisar sovit. Jag bäddade den med kuddar så att vår lilla kisse skulle ha en "myshörna", men pyttsan heller - han bara tittade hånfullt på mig. :-D

Runda bordet hittade jag också i ett av uthusen. Det var brunt, men jag "slarvmålade" det vitt och det blev riktigt fint. Och banne mig - ligger där inte ett ex av första numret av Jeanne D´Arc på bordet? :-)





I ett skrymsle hittade jag dessa små barnskor. De dammades av och hängdes upp på den lilla vaggan. Fötterna som gått omkring i skorna har säkert legat och sprattlat i vaggan, så de hör liksom ihop tycker jag.




Det här skåpet är väl alldeles bedårande?! Det stod också i ett uthus, men mår förhoppningsvis mycket bättre nu när det fått komma in och bli beundrat igen. På väggen bakom syns spår av en gammal kakelugn som stod här en gång i tiden. Om Anette får som hon vill, kommer det åter stå en rund och fin kakelugn här så småningom.




I såna här gamla hus hör det till att hänga upp änglatavlor och annat med religiös anknytning. Även om min egen gloria måhända befinner sig en smula på sné, så gillar jag att omge mig med sakrala saker. För mig symboliserar de inre frid. Jag har både små biblar och buddhafigurer hemma, men om jag släpade dit buddha och annat skulle mina kära förfäder förmodligen börja spöka för mig... Den här har dom inget emot. Förstora gärna bilden. Jag tycker den är jättesöt med de små rosorna. Den hängde i köket i ett snöre, men jag knöt i ett fint band och flyttade in den i kammarn. Den passar bra brevid skåpet tycker jag. Tapeterna är desamma som när jag var liten och de har säkert även hängt med en lång tid innan jag fanns. Det behöver förstås fixas till härinne också. Både tak, väggar och golv behöver få sig en omgång. Här inne ska det vara somrigt och blommigt iallafall - det vet jag. Men om det ska vara vackra blommiga tapeter och vita möbler och textilier ELLER vita väggar och det andra blommigt - det vete katten... Eller ja - just MIN katt struntar förstås blankt i vilket. Ingen inredningshjälp att hämta där inte... Har ni nån idé om hur ni skulle gjort?





Den här stolen har uppenbarligen många suttit på. Precis lagom mycket färg kvar. Eller lite färg. :-) Idag ska man väl inte sitta på den alltför "intensivt", för den är numera en smula ranglig. Men det går säkert att fixa till den.




Den här skojiga lilla...eh..."tunnan" stod i ett uthus. Vete tusan vad man använt den till, för det var en annan trämojjäng inuti. Skulle förstås ha fotat den, men istället fick den vara kvar och endast tunnan fick följa med in. Nu kan man ha små saker i den, men jag är ändå nyfiken på vad den haft för funktion. Trämojjängen var som ett "kryss" och fyllde hela tunnan. Kanske man nystat garn med den... Fast det är nog rätt långsökt. Nån som vet? Söt är den iallafall.





Vitbalansen-Helena frågade om det fanns mycket varg, med tanke på Totte. Jorå det kan man väl säga att det fanns! *gulp* Jag satt och språkade med några från trakten och berättade att katten fick vara inne några dagar innan jag släppte ut honom, men att jag var lite orolig för rävar och sånt. Då sa dom att det nog inte var så farligt med just rävarna "Dä ä värre mä varg-a-an" (Dom lixom sjunger till i slutet på orden). "VAVAVAVAARG???", lyckades jag kläcka ur mig sådär lagom intelligent och med ögon stora som två teveapparater. Japp! Det visade sig alltså vara flera vargar som flanerade i området. Det var rejält läskigt på kvällarna när man skulle ta kvällspromenaden med Totte.

Däruppe finns varken gatubelysning eller elljusspår - endast stjärnorna leder vägen. Det låter ju jätteexotiskt ända tills man ska ut på sista kvällskissen. Jag gick och sjöng för fulla muggar (man är rätt ensam i storskogen, så i bästa fall skrämde jag bara vargarna). Stackars Totte som tidigare fått springa runt själv utomhus och "göra toalett", fattade inte varför han nu var tvungen att stå ut med detta. Tur att han är en tapper hund!

Kissen var inte lika tapper, utan gjorde ingen hemlighet av att han verkligen HATADE oss som vägrade släppa ut honom. Men så småningom fann han sig och blev riktigt tillgiven. Eller ja...nu ska vi inte överdriva - vi talar ju trots allt om HERR Katt - men såpass tillgiven och kelig så man började frukta för hans mentala hälsa...

Avslutar med en bild jag tog utifrån när han satt i fönstret och tittade ut. Tittar man noga ser man en katt med längtan i blick...






Jag har lovat honom att han ska få vara ute nästa gång vi åker upp och med det lät han sig nöja... ;-)

Må gott!


Kram Anette