Nej jag försvann inte i Stockholmia, jag har bara haft lite torka. Bloggtorka. Idétorka. Det är märkligt vad lite man tycker man har att säga ibland. Eller framförallt visa. Jag är verkligen ingen mästerfotograf - mer en wannabe och jag undrar om det kommer så förbli. Har länge tänkt anmäla mig till fotokurs, men ser inte när jag skulle kunna klämma in det i den överskådliga framtiden.
Emellertid...kursen jag var på var mycket givande på alla sätt. Spännande möten och intressanta föreläsningar. Det var helt okej att åka buss i det stora hela. Jag hade laddat med äggmackor, citronvatten, brämhultsjuice och lite godis. Det enda jag saknade var väl egentligen sudoku. Jag hade massor att läsa men trots det slank det med ett par inredningstidningar.
Apropå inredningstidningar...kan man se sig mätt på bilderna i ljuvliga Jeanne d´Arc Livingmagasinet?! Näpp! Tror väl att så gott som varenda bloggare i min favvolista har ett ex vid det här laget. Slå då upp sidan 42 och spana in Kandelabern...vilken även visas på nästföljande sidor. GISSA VEM SOM HAR EN SÅN???!!! :-D
TADAAAAA!!! :-D
Ja jag veeeet att mästerfotografwannabeissen fått med en liten flagga där också. Den tar vi alltid fram när någon fyller år, en såndär liten halvfånig tradition vi har. Men nu var det KANDELABERN (med stort K!) jag ville berätta om.
Det hände sig en påskafton för några år sedan, att en ny tradition inleddes (inte fullt så halvfånig faktiskt). På förmiddagen begav vi oss in till Stora Staden för att äta påsklunch på restaurang och bara strosa omkring. Jag hade bestämt mig för att köpa sänglampor, men det visade sig att den utvalda lampaffären hade stängt. Skit! MEN alldeles innan hade jag varit och dregglat och suckat hjärtskärande över just den här Kandelabern i en mysig inredningsbutik. Det var verkligen inget studentpris på den, så jag gömde den längst inne i mitt gråtmilda hjärta att ta fram i tycka-synd-om-mig-själv-stunder. När dessutom lampaffären var stängd började jag tycka att gudarna nog var lite överdrivet tjuriga mot mig, så i ren trots (efter två sekunders mycket noggrant övervägande ska väl tilläggas) SPRANG jag tillbaka till inredningsbutiken och skyndade mig att köpa Kandelabern innan förnuftet skulle hinna ikapp (och pengarna ta slut). Och vaddå - lampa som lampa...varde ljus som ljus... Same shit but different... Typ...
Inte en sekund har jag ångrat mig och varje kväll sitter jag med tindrande ögon och betraktar mitt busiga har-absolut-inte-råd-impulsköp. Den påsken skapades en ny tradition - nämligen att varje påskafton åka in till stan och käka påsklunch och köpa något absolut onyttigt som jag absolut inte har råd med. Fatta vilken underbar känsla som infinner sig en gång om året; "Den var dyr och synnerligen onödig, den har jag absolut inte råd med. DEN TAR JAG!!!" :-D
Må gott!
Kram Anette
.jpg)
